I den nya utbildningsguiden beskrivs hur transport av gödsel till en biogasanläggning och användning av återvunna näringsämnen kan utgöra en ekonomisk möjlighet för jordbruksföretag, vilka uppgifter som bör samlas in på gården och vilka aspekter man bör beakta vid avtalsförhandlingar.
Den nya guiden på svenska kan laddas ner här.
Utbildningsguiden av Suomen Biokierto ja Biokaasu och Sweco Finland är kopplad till en utredning där man identifierade fyra sätt på vilka gödselns kolvärde skulle kunna realiseras för olika aktörer.
Den första vägen är marknadsdriven värdeskapande genom incitament inom handeln och livsmedelsbranschen. Företag i livsmedelskedjan söker efter sätt att minska klimatpåverkan i sina egna inköpskedjor och börjar använda gödselbaserade återvinningsgödselmedel i primärproduktionen.
Den andra vägen är kopplad till EU:s certifieringsram för koldioxidavskiljning och koldioxidodling, det vill säga CRCF-förordningen. I framtiden skulle de klimatfördelar som uppstår genom användningen av återvunna gödselmedel eventuellt kunna verifieras som certifierade koldioxidsenheter. Detta kräver dock fortfarande tydliga metoder, tillförlitliga beräkningar samt lösningar på frågor som rör koldioxidens beständighet, tillskott och äganderätt.
Den tredje vägen rör det nationella genomförandet av direktivet om förnybar energi och de mekanismer som ska byggas upp på grundval av detta, såsom distributionsskyldigheten för biobränslen och eventuella flexibilitetsmekanismer. För närvarande är det just systemen för energianvändning som ger det högsta priset på kol i gödsel.
Den fjärde vägen går via jordbrukspolitiken. Om förbättring av markens växtförmåga, kolökande odlingsmetoder och användning av återvunna gödselmedel beaktas i högre grad i jordbrukets styrningsverktyg, kan nya incitament skapas för jordbrukare att återföra organiskt kol till åkermarken. De nuvarande stödsystemen och regelverken styr dock ännu inte fullt ut utnyttjandet av kolet i gödsel.
Mer information finns på Biotalous-sidan på finska.