Skogsindustrin söker nya möjligheter inom tillverkningen av bioekonomiprodukter. Projekten har bromsats av den allt hårdare internationella konkurrensen, särskilt eftersom asiatiska aktörer har utökat utbudet av bioekonomiprodukter på världsmarknaden. Skogsindustrin fortsätter dock att undersöka nya möjligheter, eftersom pappersexporten har minskat till en fjärdedel jämfört med toppåren för 20 år sedan.
Ännu år 2025 planerade ett av Finlands tre stora skogsindustriföretag, den finska skogsägarkooperativen Metsä Group, att bygga en fabrik för textilfiber. Metsä Group hade för avsikt att investera 400 miljoner euro i fabriken.
I år meddelade Metsä Group att man avstår från projektet. På senare tid har det i Asien byggts fler fabriker än vad efterfrågan kräver, där man tillverkar träfiber för textiltillverkning. Till följd av detta har fiberpriserna sjunkit för lågt. Kina, Indien och Thailand tillverkar alla betydande mängder lösningscellulosa, som de vidareförädlar till Lyocell-fiber. I Asien är kostnaderna dessutom lägre, vilket innebär att det pris som är tillräckligt för de asiatiska fabrikerna inte räcker för att göra produktionen i Finland lönsam ännu.
Svårigheterna på marknaden för textilfibrer får dock inte Metsä Group att ge upp jakten på nya affärsområden. Man planerar en ny fabrik som skulle inriktas på tillverkning av behållare av vidareförädlad massa. Metsä Group planerar att etablera en ny fabrik i Äänekoski, där behållare av massa redan tillverkas i en liten pilotanläggning.
I anslutning till massafabriken i Raumo planerar Metsä Group en ny anläggning för koldioxidavskiljning, vilket på sikt kan öppna möjligheter för en helt ny typ av affärsverksamhet.
Stora Enso avslutade tillverkningen av lösningsmassa i Joensuu
Stora Enso, ett av Finlands tre stora skogsbolag, tvingades redan 2022 att upphöra med produktionen av lösningscellulosa i Uimaharju i Joensuu. Stora Enso hade vid sin fabrik tillverkat lösningscellulosa åt asiatiska företag för tillverkning av viskosväv. Nu har även priset på ren lösningsmassa sjunkit till en alltför låg nivå i förhållande till den finska prisnivån, samtidigt som produktionen av lösningsmassa i Asien har ökat. Anläggningen i Uimaharju är fortfarande i drift, men den massa som produceras där används nu till exempel för isolering av elkablar.
Stora Enso har även testat att förädla trä till kol som är lämpligt för batterier. Batteriproduktionen och efterfrågan växer kraftigt, men även efter fem år har man ännu inte beslutat att utvidga anläggningen från en testanläggning till en industriell produktionsanläggning.
Kemikalier – en lovande bransch
För närvarande verkar träbaserade kemikalier vara de mest lovande alternativen. Det tredje stora finska skogsindustriföretaget, UPM, har investerat över en miljard euro i en fabrik i Leuna i Tyskland, där man tillverkar kemikalier för industriellt bruk. Biokemikalierna från fabriken i Leuna ersätter till exempel kemikalier som tillverkas av olja och gas. Anläggningen befinner sig fortfarande i uppstartsfasen.
UPM:s bioraffinaderi i Villmanstrad har varit i drift i 11 år och har blivit Finlands mest framgångsrika exempel på skogsindustrins expansion till bioproduktindustrins nya marknader. Som en biprodukt från massafabriken produceras tallolja. Biorefineriet omvandlar den till bränsle som kan blandas med vanligt bilbränsle. Efterfrågan på detta biobränsle bygger på en blandningsplikt, som tvingar bränsleförsäljarna att blanda in en viss andel biobaserat bränsle i bränsle tillverkat av mineralolja, trots att biobränslet är dyrare än bränsle raffinerat från mineralolja. Den minskning av blandningskravet som för närvarande diskuteras dämpar företagens vilja att utöka produktionen av biobränslen.